Gulebøj

I morgon (i ottan, jag vet, jag borde sovit för länge sen..) bär det av till vårt kära grannland Norge, närmare bestämt dess anrika hufvudstad Oslo.

I 104 år har Norge nu varit självständigt från Sverige. Innan det var de, som jag har förstått det, i ofrivillig union med oss. Att svenskar nu under flera årtionden har tagit sitt pick och pack och prövat lyckan i detta förlovade(?) land känns därför lite ironiskt. Jag läste i en artikel om "det norska självförtroendet" till följd av den till synes konstanta högkonjunkturen. Det här med olja alltså... det kanske vore något.

I alla fall har jag hört att de ändlösa (nåja) jobbtillfällena som erbjuds gutterne och pigorna i vårt grannland har gjort att de slappat till sig. Och att svenskar har riktigt bra rykte om sig på arbetsmarknaden. Inte så konstigt kanske. I Sverige är ju ett schysst, fast jobb bland ungdomar ungefär lika vanligt som god ärtsoppa. Förekommande, men svårt att hitta.

Vi ska i alla fall kolla in lite lägenheter och umgås med utvandrade vänner. När det komma till jobb litar jag helt enkelt på vårt goda rykte;-) Fast sen är det ju det där med finanskrisen... man blir lite orolig. Vi får la se!



Dags att 'stånga kudden' som min käre far brukar säga.
Spännande i morrn!

Handtag, famntag, klapp och kyss,
Amandine

Jag blev med blogg!

Så har man då till slut blivit med blogg. Jag tror behovet började kännas alltför påtagligt för att ignorera då abstinensen efter "resedagboken.se" började göra sig påmind. Men hur gärna jag än skulle vilja kan jag ju inte alltid befinna mig på resande fot, det tillåter helt enkelt inte ekonomin. Dessutom kan man ju inte ständigt åka utomlands bara för att man gillar att skriva resedagbok...

Så det här blev lösningen. En internetdagbok, en blogg. Och jag vet inte riktigt vilken form den kommer att ta, än. Men några saker vet jag.

Det kommer inte att vara en modeblogg. Jag anser mig helt enkelt inte vara en tillräckligt pålitlig källa inom det området. Dessutom är de redan för många, har för mycket makt och får för mycket uppmärksamhet. Det kommer heller inte handla speciellt mycket om inredning, matlagning eller trädgårdsarbete. Huslighet kommer helt enkelt inte naturligt för mig, även om jag på senare år har börjat inse dess betydelse och (nästan kompulsivt) börjat försöka lära laga mat och intressera mig för hemmets s.k."mysighetsfaktor". I Indien köpte jag kuddfodral, till exempel. För framtida bruk, då...

Det kommer heller inte vara en fiskeblogg, en blogg om extremtsport eller en golfblogg.

Men några saker kan jag så gott som lova om ni tittar in här då och då. De beskrivna upplevelserna kommer att vara av varierande art. Sarkasmerna kommer att vara drypande och cynismen ständigt närvarande. Jag kommer att skriva om mina vänner, en samling (enligt mig) förträffliga personer med varierande intressen och karaktärer. Det kommer även att handla om musik, böcker, filmer, post-gymnasial beslutångest, tankar och iaktagelser. Kanske även lite politik.

Den literära nivån kommer antagligen att bero på dagsformen, men jag hoppas kunna skriva någorlunda underhållande. Min förhoppning är att innan 2009 är slut kommer hyllningsropen skalla från Kebnekaises snöklädda toppar till Ystads vidsträckta stränder och "Blondinbella" kommer att vara ett minne blott.

(Needless to say; självironi kan jag också garantera i stora mått.)

Mina vänner, das ist mein blogg. Välkomna.
/Amanda

Det är nu det börjar.

Hej. Det här är min blogg.
/Amanda